Jag saknar er så mycket mamma och pappa. På ett år förlorade jag er båda två i samma vidriga cancer. Varför? Mitt liv har blivit så annorlunda. Jag har blivit annorlunda. Jag saknar er närvaro, våra samtal skratt och fikastunder. Det har hänt så mycket sedan ni lämnade mig, sådant som jag hade velat dela med er.
Ibland kan jag känna doften av er. Då blundar jag och fantiserar att ni är nära mig.
Alla förlorar någon men det blev för mycket för mig. Året innan ni lämnade mig förlorade jag min lille pojke i plötslig spädbarnsdöd sedan dog ni, min älskade hund och häst. Jag undrar om ni ser min sorg. Jag vill inte att ni ska se hur dåligt jag mår. Jag tänker på vårt samtal pappa, samtalet innan du somnade in. Vi pratade om döden och vi hoppades båda två att det skulle finnas en fortsättning. Jag kommer ihåg så väl vad du sa.” Tänk om det inte är så det fungerar så som vi önskar och tror” Jag kunde se din osäkerhet och rädsla att inte få träffa mamma på andra sidan.
Ni betyder så mycket för mig! Jag hoppas vi ses igen❤️❤️