Jag mår så dåligt i tystnaden

När jag är hemma själv. I tystnaden. Går tankarna runt, ältar. Är det bra att älta? Jag längtar tillbaks till livet innan pappa dog. Vill tro att jag hade varit mycket starkare idag, mindre bitter. Jag känner mig som en gammal änka som inte kan njuta av livet. Jag förstår mer och mer hur mamma projicerade alla sina känslor på mig. Oavsiktligt. Hon har alltid TV eller radio på. Jag är också beroende av att ha människor runtomkring mig. Hela tiden. Fan! Jag vill känna livsglädje och motivation. Jag vill ha högre smärttröskeln, högre stresströskel. Bättre självkänsla. Och det tar så jävla lång tid att bygga upp igen. Hade jag bara fått vettig hjälp då inte vara tvungen att umgås med min mamma dygnet runt. Det är så lätt & vara efterklok. Och sin mamma ska man ju älska. Jag klandrar henne inte, men jag kan inte älska henne. Och det skapar skuldkönslorbhos mig. Jag förlorade inte bara min pappa när han dog. Jag förlorade allt. Och jag reagerade genom att stänga av alla känslor. Och bara göra det som förväntades av mig. Fan! Skuldkänslor på mig som inte bara började behandla mig själv och/eller andra destruktivt. (Skära mig själv, svälta mig själv)/så hade väl sjukvården tagit mig på allvar. Jag fick prata med skolpsykolog en gång efter pappas död. Jag var tyst, visste inte vad som förväntades av mig. Kramar till er alla därute.

Dödsviktigt är en bok om hur det är att förlora en förälder som barn som kom ut i december 2012.
Dödsviktigt.nu är en mötesplats för de barn som är drabbade och en faktabank om sorg för alla som behöver det.
Det är dödsviktigt att prata om döden är föreläsningen som gjuter mod i lärare, vårdpersonal och andra vuxna så att de vågar möta barn i sorg.

Mia Berg, författare och projektledare, miaberg.nu

Anna Thors, fotograf och bokens formgivare, afotoform.se

Henric Wallmark, illustratör, henricwallmark.se

Johan Hammarström, webbdesign, johwebandgraphics.se

Sätt upp din egen lapp på Anslagstavlan. Dela dina tankar och känslor om sorgen med andra barn och ungdomar som också vet hur det är. Skriv lite grann eller hela din historia. Eller bara läs! Kom ihåg – du är inte ensam!